Just som vi skulle lägga oss att sofva, upptäcktes, att vi glömt vårt enda stycke schweizerost kvar på det ställe, där vi i mörkret vid midnattstid intagit vår middag. Att låta detta oststycke ligga kvar var för tokigt; men att hämta det nu, då vi voro så trötta, var värre. Då erbjöd sig Dietrichson att gå och hämta det. Han ville gärna ha sig en liten morgonpromenad, innan han gick till kojs, sade han, så finge han med det samma se sig litet om, och det kunde vara bra för hans karta. Jag erinrar mig, att det var med beundran jag såg honom lätt och obesvärad begifva sig åstad. Jag hade svårt för att fatta, att någon kunde ha lust att göra en morgonpromenad efter ett sådant arbete.
.jpg)
(Efter fotografi.)
På aftonen drogo vi vidare på samma slags ojämna is. Fram mot midnatt blef det så mörkt, att vi icke kunde se.
