Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
423
TVÄTTNING FÖRBJUDEN.

När jag nu berättar, att vi, trots sådana oregelbundenheter, från det vi lämnade Jason tills vi hunno västkusten ej en enda gång tvättade oss, skola många läsare säkerligen få ett mycket dåligt begrepp om vårt renlighetssinne. Men det få vi nu hålla till godo med. Upplysningsvis bör dock måhända nämnas, att vi under vanliga omständigheter hade för sed att tvätta oss; men om det ej skedde under hela denna resa, hade det sina orsaker. För det första hade vi nu på inlandsisen intet annat vatten än det vi morgnar och aftnar smälte med sprit och det ännu mindre vi under dagens lopp kunde smälta på vår egen kropp. När man nu, som vi, plågas af en brännande törst och har valet emellan att använda denna portion vatten till att tvätta sig i eller dricka, eller först tvätta sig i och så dricka, då tror jag, att något hvar, när det kom till stycket, skulle föredraga att endast dricka det.

För det andra är det en tvifvelaktig njutning att tvätta sig i en temperatur, där tvättvattnet fryser när det stått några minuter, där fingrarna bli stelfrusna, innan de från tvättfatet hinna ansiktet, och där samma förhållande blir med ansiktet, när det kommer vatten på det. Jag tror ej, att de skola vara många som under sådana omständigheter skola på renlighet öda annat är teoretisk vältalighet.

För det tredje var det rent af förbjudet att tvätta sig, äfven om det fanns fullt upp af både vatten och värme, och det af den orsaken, att i ett dylikt solsken, där ljuset ej blott kommer uppifrån, utan äfven återkastas från snön, är det skadligt att för mycket slösa med vattnet. Huden angripes nämligen i detta fall våldsamt af solljuset, spricker, faller af, ja, får sårnader, som kunna vålla både smärtor och obehag. Har man att välja mellan sådant och uraktlåtenhet att tvätta sig, tror jag, att äfven af den orsaken tvagningen