för backar. Härtill brukades de också; själf föredrog jag de indianska snöskorna, och så gjorde äfven några af de andra norrmännen. En af dem kunde dock icke fördraga dessa; det kräfdes nämligen någon öfning för att kunna gå på dem ordentligt, utan att snubbla. Han begagnade i stället de norska trugorna, men med dem sjönk han betydligt djupare i den lösa snön.
En norsk »truga» (snösko).
Det var dock icke länge, som vi använde snöskor; snart fingo vi skidorna på och funno att äfven i uppförsbackar dessa voro att föredraga. En fördel hafva dock trugorna framför skidor, när dessa icke äro försedda med skinn på undersidan, och den är, att de äro lika användbara äfven i töväder, då snön häftar fast under skidorna. En annan fördel är, att trugor äro betydligt lättare att bära än skidor.
Det utrustningsföremål, som därnäst kom i betraktande, var båten. Den borde vara så lätt, att den kunde dragas
