26 mm. breda och 13 mm. tjocka, med ett afstånd sinsemellan af 157 mm. På undre sidan anbragtes på båda sidor om kölen en med af furu. Dessa medar voro afsedda att stötta båten, då den drogs öfver isen, men min erfarenhet är den, att det är bättre att vara dem förutan, ty båten glider då lättare såväl öfver isen som genom vattnet; dessutom kunna medarna vid ispressning lätt komma i klämma och därigenom förstöra båten.
Vår båt var för öfrigt särdeles ändamålsenlig; den var stark och elastisk och motstod därigenom väl isens påtryckning. Jag är dock böjd att förorda enkel bordläggning framför dubbel, enär båten därigenom blir lättare att reparera. Till följd af den dubbla bordläggningen intränger också vatten lätt mellan borden, hvarigenom båten blir tyngre.
En viktig del af utrustningen vid alla arktiska expeditioner är sofsäcken. På en expedition sådan som vår är det naturligtvis af största vikt, att det tyg, hvaraf säcken förfärdigas, är på en gång så lätt som möjligt och ger den största möjliga värme. Under föregående expeditioner har man användt dels ylletyg eller filt, dels skinn. Yllet har den fördelen framför skinnet, att det bättre släpper utdunstningen igenom, och i stark kyla kondenseras alltså icke fuktigheten i så hög grad inuti en yllesäck som i en sådan af skinn, men å andra sidan lider yllet af det stora felet, att det är för tunnt i förhållande till det värme det gifver. Jag tänkte till en början taga sofsäckar af ylle, men jag fann dem för litet varma, och jag är rädd, att om jag valt sådana, så hade vi knappast kommit lefvande fram till Grönlands västkust.
Efter åtskilliga försök bestämde jag mig för sofsäckar af renskinn, såsom det lämpligaste materialet af det jag för tillfället kunde anskaffa. Renskinn är i förhållande till sin
