få se expeditionens medlemmar i 20 till 30 graders kyla gå i bara ylletröjorna och svettas som på en sommardag.
Under blåsväder samt i snö och regn buro vi utanpå ylledräkten en lätt dräkt af ett slags tunn brunfärgad segelduk eller dylikt, hvilken skulle vara impregnerad, så att den var vattentät, men som alldeles icke var det. I blåst och snöväder var dock denna dräkt utmärkt, och vi begagnade den mycket på inlandsisen, ty den skyddade bra mot den fina yrsnön, hvilken som dam tränger in i alla ylletygets porer och gör detta, då den smältes af kroppsvärmen, alldeles genomvått.
På den till segelduksdräkten hörande rocken var fäst en hufva, som var så vid, att den kunde dragas fram öfver ansiktet och skydda det mot vinden, hvilken i stark köld kunde kännas ganska bitande och icke var utan fara för kinder och näsa.
Om de båda lapparnes dräkt kan knappast sägas något bättre, än hvad Peder Dass yttrar om lappdräkten i Nordlands trompet (omkring 1685):
»Det Folk bruger og en besynderlig Dragt.
Hvad Skik deres Fædre har holdet i Agt,
Hos dennem det aldrig forfalder.
De aldrig bevilge forandret Habit,
Men Kjolene aabne i Bringen vit
Med Bræmmer og Lister omsnorit.
De Buxer og Hœser har skaaren i eet,
Ombunden om Knäer og Lenderne tæt
Med Ren-kalvers Skind underfœret.
De slide Kœmager isteden for Skœ
Saa Födderne være kan smidig at snœ,
Det er kun en eneste Saale,
