Derover er syed med det tyndeste Skind,
Og Fœden er snœret behendig derin,
Det tætteste Leggen kan taale.
Ved saadan en Klæde-dragt kommer og det,
At Lapperne löbe gesvindig og let
Hele Miiler foruden at sveede.»
Hvad det sista angår, bör dock anmärkas, att Ravna ofta svettades alldeles förfärligt.
Till fotbeklädnad använde vi, utom vanliga becksömsskor, äfven s. k. lappskor, hvilka förfärdigas af råa hudar eller ock af garfvadt läder, hvilket senare var fallet med våra. Sulan består af ett stycke mjukt läder, som är uppböjdt på sidorna och på fotens öfversida sammansydt med ofvanlädret. Dylika skor begagnas under namn af »komager» af lapparne och finnarne, och eskimåernas kamiker äro tillverkade på liknande sätt. Äfven på Island har jag sett något så när liknande skodon, ehuru de voro mera klumpiga och fula än våra. Inuti lappskorna begagnade vi tjocka, stickade ullstrumpor och därutanpå tjocka sockor af gethår, hvilka, jämte det de voro varma, hade samma egenskap som lapparnes sennegräs (carex vesicaria) att taga fukten åt sig och hålla fötterna torra.
Lappskor äro en utmärkt fotbeklädnad för dem som gå på skidor eller trugor. De äro starkare än hudskor [1] och de egentliga ludna lappskorna, men hafva den olägenheten, att de icke äro så varma som dessa senare. Sålunda hände det någon gång, att vi hade svårt nog att draga af oss skorna, i det strumpor, sockor och skor voro sammanfrusna. De båda lapparne hade med sig två par komager
- ↑ Skor gjorda af rågarfvad eller också alldeles rå oxhud med håret på. Sådana, äfvensom ludna lappskor, användas i Norge mycket vid skidlöpning.