Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
42
UTRUSTNINGEN.

han begagnat under sina utflykter på Grönlands västkust, hade jag låtit inrätta sålunda, att det kunde tagas sönder i fem stycken: två sidostycken, två ändstycken samt golfvet, som var af vattentät segelduk.

Genom denna inrättning tänkte jag kunna begagna alla delar af tältet till segel på slädarna under. segling; men sido- och ändstyckena voro af så tunnt och lätt bomullstyg, att jag fruktade det blåsten skulle slita sönder dem, och det skulle, minst sagdt, vara obehagligt att i en sådan köld med snöyra, som vi hade, få sitt tält förstördt.

Bomullstyget, hvaraf tältet var förfärdigadt, gjorde för öfrigt utmärkta tjänster så väl mot regn som mot blåst och snöyra. Och då det för tyngdens skull är nödvändigt att ha så tunnt tyg i tältet, vill jag tillråda framtida expeditioner att låta hopsy hela tältet och golfvet, hvilket, liksom vårt, bör vara af vattentät segelduk, till ett enda sammanhängande stycke. Det hela får alltså formen af en säck med en enda öppning, tältdörren, och två hål i golfvet för tältstängerna, hvilka genom dem nedstötas i snön. Med en sådan inrättning af tältet kan man lika bra använda det starka segelduksgolfvet till segel, då man låter den öfriga tunna tältduken hänga hopbunden på framsidan, och man undgår det obehag, hvaraf vi mycket ledo, att snö yr in i tältet genom fogarna mellan de särskilda styckena. Hos oss kunde det under snöyra hända, att vi om morgonen, när vi stucko upp hufvudet ur sofsäckarna, funno dessa fullständigt täckta af snö.

Golfytan i vårt tält var så stor, att våra två tremanssofsäckar jämt och nätt fingo rum på golfvet, när de lades så, att öppningen på den ena var vänd åt samma håll som bottnen på den andra.