använde snöbrillor af mörkt, rökfärgadt glas, dels utan, dels med korgar af flätad ståltråd på sidorna, för att skydda mot det nedifrån och från sidorna infallande ljuset. Själf använde jag mest ett par snöbrillor af det senare slaget, som jag fått af Nordenskiöld och fann utmärkta. Utom dessa brillor med mörkt glas, användes äfven sådana af svart trä (se nedanstående teckning) med en smal horisontal springa för hvardera ögat, liknande dem, som användas af flere polarfolk. Detta slags brillor äro särdeles ändamålsenliga och ha den fördelen framför de andra, att där ej finnes något glas, hvarpå fuktigheten kan slå ned och sålunda hindra synen. Å andra sidan ha de dock den olägenheten att betydligt inskränka synkretsen; i synnerhet är det en stor olägenhet, att när man går på skidor, icke se marken under sig. Detta kunde dock möjligen till en del afhjälpas genom : att anbringa en vertikal springa tvärs öfver den horisontala.
Snöbrillor af trä.
Värt tält, som löjtnant Ryder i Köpenhamn haft den godheten skaffa mig och som till formen något liknade det
