förstånd insmög sig i vår proviantering ett fel i form af brist på fettämne, och denna brist skulle vi på ett mindre behagligt sätt få känna.
Herr Beauvais i Köpenhamn, som skulle leverera vår pemmikan (torkadt, med fett blandadt kött), hade underrättat mig, att han beredde sin pemmikan på amerikanskt vis. Jag var ej i tillfälle att muntligen tala med honom om saken, utan antagande, att hans pemmikan, liksom den vanliga, till hälften eller en tredjedel bestod af fett och för öfrigt af torkadt kött, beställde jag hos honom den behöfliga mängden. I sista ögonblicket, på resa genom Köpenhamn, får jag emellertid veta, att allt fett var omsorgsfullt bortrensadt från hans pemmikan. Detta var en obehaglig öfverraskning; men då jag medtagit ett förråd smör och lefverpastej, tänkte jag, att vi ändå skulle kunna reda oss. Det var emellertid knappt nog, och sålunda hände, att vi under resan ledo af en hunger efter fett, hvarom den som ej pröfvat på det svårligen kan göra sig en föreställning. Beauvais torkade kött var för öfrigt utmärkt.
På tillrådan af kapten A. Hofgaard försökte jag Beauvais’ lefverpastej, men fann den alldeles olämplig att användas på slädresor; ty för det första är den alltför tung i förhållande till sitt näringsvärde, och för det andra innehåller den vatten, som, då det fryser, gör den så hård, att vi höggo sönder flere knifvar på den och slutligen måste tillgripa yxan, hvilket åter hade till följd, att vi sedermera måste springa omkring och samla upp bitar, som flugit långt bort öfver snöytan.
Synnerligt ändamålsenlig är Rousseaus köttpulverchokolad. Den förenar de två goda egenskaperna att vara både närande och välsmakande. Jag medförde 20 kg. däraf, beställda från fabriken i Paris. Enligt den uppgifna analysen skall denna
