Sedan dess ha skidorna säkerligen ofta användts i krig af skandinaverna. Men äfven här komma understundom lapparne fram. Jag skall blott erinra om den lapp från Finmarken, som för 400 år sedan, efter hvad det berättas, af en skara ryssar tvangs att visa dem vägen öfver fjället. Det är på natten han vid fackelsken ränner på skidor i spetsen för fienden, som följer efter, åkande i pulkor, dragna af renar. Med ljungande fart ränner han i nattmörkret rakt mot ett bråddjup, renarna följa i fyrsprång efter i hack och häl, och störtande sig själf frivilligt i afgrunden, drar han hela skaran, som ej kan stanna, med sig i djupet. Efter en annan sägen skulle han stannat vid randen af bråddjupet och endast kastat facklan utöfver den, medan skaran, som följde fackelskenet, försvann i afgrunden. Ännu en annan sägen vet berätta, att det icke var ryssar i pulkor, utan svenskar på skidor som af honom sålunda lockades i fördärfvet.
I Tysfjord i Nordland förlägges händelsen till Fredrik III:s tid (cirka 1650), i Snåsen i det Trondhjemske till kriget mot Karl XII. Äfven i Solör är sägnen känd.
Men hur mycket än den i olika trakter skiftar, alltid är det dock en lapp på skidor som går igen i de olika versionerna af denna berättelse. Det visar, att lapparne äfven den tiden voro kända som skickliga skidlöpare.
I midten af förra århundradet uppsattes i Norge särskilda skidlöparkompanier, som öfvades under vintern, och välbekant för hvar norrman är säkerligen berättelsen om det österdalska skidlöparkompaniet.
Utanför skandinavernas område har skidan från de äldsta tider varit känd i Finland. Detta framgår tydligt af trettonde sången i den gamla finska diktcykeln Kalevala, där Lemminkäinens jakt på skidor efter hiisi-elgen skildras
