de bär, som växa å icke inhägnad mark. Västmanlands läns hushållningssällskap anser, att frågan bäst löses, om åt Konungens befallningshavande inrymmes befogenhet att, där sådant finnes behövligt, på ansökan av ägaren eller innehavaren av en fastighet, förbjuda bärplockning å fastigheten eller någon del av densamma. Endast ett hushållningssällskap, nämligen Västerbottens läns, har avstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen under framhållande av att något allmänt behov av förbud mot bärplockning å annans mark icke för närvarande skulle förefinnas.
Beträffande härefter de från Konungens befallningshavande i länen inkomna utlåtandena – där dessa icke, såsom fallet är med utlåtandena från Södermanlands, Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Blekinge och Jämtlands län, huvudsakligen inskränka sig till ett instämmande i vad förvaltningsutskottet anfört – må till en början framhållas, att i Stockholms och Kronobergs län utlåtandena äro åtföljda av yttranden från kronofogdar och kommunalstämmor, samt att till Konungens befallningshavande i sistnämnda län i anledning av utfärdad kungörelse, varigenom tillfälle lämnats i saken intresserade att yttra sig, inkommit petitioner, undertecknade av icke mindre än 2,655 lägenhetsägare och huvudsakligen smärre hemmansägare, ägande tillhopa omkring en fjärdedel av hela den i mantal satta jorden inom länet, och att samtliga dessa petitioner gått ut på att skogsbären måtte erhålla samma lagskydd som de i 24 kap. 3 § strafflagen uppräknade naturalstren. Jämväl Konungens befallningshavande i Norrbottens län har inhämtat yttrande från kommunalstämmorna inom länets socknar; av dessa hava 18 uttalat sig mot lagstadganden i den av riksdagen ifrågasatta riktningen och endast 3 förordat någon inskränkning i de fria bärplockningsrätten.
Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus samt i Örebro län framhålla nödvändigheten att i en blivande lagstiftning taga hänsyn till de olikartade förhållandena i landets olika delar. Detta framhålles också av Konungens befallningshavande i Kopparbergs län, som därjämte betonar vikten av att den nya lagen icke alltför mycket kommer i strid med den av ålder rådande rättsuppfattningen och verkar hinderlig för tillvaratagande av bärskörden. Av de Konungens befallningshavande, som något närmare angivit, på vilka grunder en blivande lagstiftning bör byggas, hava fem, nämligen Konungens befallningshavande i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands och Västernorrlands län, uttalat sig för förbud mot bärplockning å annans mark; i förstnämnda utlåtande framhålles emellertid, att förbud mot bärplockning å kronoparker och allmänningar icke bör meddelas i vidare mån än sådant finnes vara ur skogsvårdssynpunkt påkallat. I åtta län, nämligen
