funnits lämpligt, att den myndighet, som meddelar sådant förbud, också går i författning om dess kungörande. Därigenom besparas den enskilde jordägaren besvär och kostnader och, vad som är viktigare, beredes större trygghet, att utfärdade förbud komma till allmänhetens kännedom. Enligt utkastet skola samtliga områden, å vilka bärplockning förbjudits, upptagas i en särskild förteckning ordnad efter de kommuner, inom vilka de äro belägna, och denna förteckning skall årligen införas i en eller flera ortstidningar. Finnes sådant vara lämpligt, äger Konungens befallningshavande låta införa de delar av förteckningen, som angå viss del av länet, i en tidning, övriga delar i en annan. På det allmänheten må veta, var den skall söka upplysning om dessa förhållanden, har vidare föreskrivits, att kungörelsen skall införas i vissa bestämda nummer av tidningarna, nämligen de första numren för de månader, under vilka bärplockning bedrives. Till täckande av kostnaderna för sådant kungörande torde någon avgift böra erläggas av sökanden. Bestämmelser härom kunna utfärdas i administrativ ordning. Så snart ett förbud en gång blivit infört i tidningen, bör detsamma lända till ovillkorlig efterrättelse. Försummar den, som befattar sig med bärplockning på annans mark, att taga del av utfärdade förbud, har han sig själv att skylla. Att vid sidan av nu nämnda kungörelsesätt föreskriva, exempelvis att förteckningen, i vad den avser områden inom en viss kommun, skall uppläsas i kyrkan eller anslås på någon viss plats inom kommunen, har icke ansetts behövligt.
Då syftet med 3 § allenast varit att bereda ägaren eller brukaren av en fastighet tillfälle att tillgodogöra sig de bär, som växa å det fridlysta området, men icke att utestänga allmänheten från deras tillvaratagande, om de icke genom ägarens eller brukarens försorg tillvaratagas, synes det icke vara mer än billigt, att underlåtenhet härav från hans sida medför, att förbudet återkallas. Denna påföljd vore emellertid icke synnerligen allvarlig, om nytt förbud omedelbart kunde utverkas. Då det icke synes innebära någon obillighet mot den, som icke vårdat sig om att tillvarataga bärskörden, att denna lämnas öppen för allmänheten, har i 6 § upptagits bestämmelse, att sedan förbud av nämnda anledning förverkats, nytt förbud icke må meddelas förr än fem år förflutit. Att även förbud, som meddelats enligt 4 §, bör återkallas, om de icke vidare finnas vara för det avsedda ändamålet behövliga, ligger i öppen dag. Särskild kungörelse om återkallande av förbud torde icke vara erforderlig, därest meddelade förbud kungöras på det i 5 § föreskrivna sättet. Återkallandet kommer i så fall till synes
