intresset för verklig skogsvård. Sedan borttagandet av kott å annans mark tagit nu anförda former, har denna fråga fått ett allmänt intresse, och detta ej blott i faran för att det vaknade intresset för skogsvård skall slappas, utan än mera i faran för att å de skogar, rovplockning av kottar äger rum och naturlig föryngring i tillräcklig grad därigenom omöjliggöres, återväxten kommer att, då den måste ske genom kultur av personer, som ej förstå bedöma halten av det härför köpta fröet, bliva i kvalitativt hänseende underhaltig.
Enligt vunnen erfarenhet spelar nämligen barrträdsfröets och särskilt tallfröets, som är det dyraste, hemort en stor roll vid kultur.
Då man på 1870-talet började här i landet i större skala genom kultur uppdraga tallskog, använda man sig härför av frö från Tyskland, men har resultatet blivit i högsta grad nedslående, i det den efter dessa kulturer uppdragna skogen, på grund av sin dåliga kvalité, blivit nära värdelös, och torde de förluster, som genom användandet av olämpligt tallfrö drabbat landet, kunna skattas till många miljoner kronor. På grund av denna erfarenhet har genom Kungl. Maj:ts förordning den 4 april 1910 föreskrivits, att barrträdsfrö, som införes från främmande land, skall färgas, varjämte å barrträdsfrö satts hög tull – för tallfrö 6 kronor per kilogram – allt avseende att så mycket som möjligt förhindra, att vid skogskultur inom landet användes importerat barrträdsfrö.
Då man nu konstaterat, att tallfrö från norra Tyskland icke passar för ens södra Sveriges läge och klimat, ligger det nära till hands att antaga, att frö av tall från södra Sverige icke heller är lämpligt använda inom mellersta och norra delarna av landet, synnerligast som skillnaden i klimatiskt hänseende mellan norra Tyskland och södra Sverige icke är större än skillnaden i detta hänseende mellan nordliga och mellersta Sverige.
De fröklängningsanstalter, som till ett antal av omkring 74 stycken nu finnas i vårt land, äro till största delen belägna i södra delarne av landet. Huvuddelen av det för dessa utklänga och sälja härstammar visserligen från de trakter, varest var och en av dem är belägen, men lättheten att medelst järnvägarne transportera kott gör, att varje fröklängningsanstalt kan uppköpa kott på betydligt avstånd från fabriken och till denna transportera dessa för klängning.
Skogsägare, som från dessa anstalter inköper sitt frö, riskerar därför, att åtminstone en del av det köpta fröet ej lämpar sig för den trakt, varest hans skog är belägen. De misstag, som i avseende på fröets hemort begås vid tallkultur, bliva så mycket ödesdigrare, som resultaten av skogskulturer först en lång tid efter kulturen visa sig, så
