— 8 —
»Det käns ganska ruskigt,» sade hon. »Det har snöat i natt. Du får allt sätta väl på dig, om du ska gå ut.»
Och när de hade ätit, följde hon honom själf ut i tamburen för att se efter, att han knäppte igen ytterrocken om sig.
Ernst Hallin gick utför Järnbrogatan och tog vägen nedåt Flusterpromenaden. I fem år hade han varit i Upsala, och under alla dessa år hade han gått samma promenad strax efter frukosten. Innan hans vän Simonson tagit dimissionsexamen och »praktat», hade denne alltid brukat hämta honom i hans bostad och sedan gå promenaden i ända i hans sällskap, Men sedan Simonson föregående vår slutat i Upsala, hade han brukat gå den ensam, inte för nöjes skull, utan därför att det var nödvändigt, om han skulle orka läsa på förmiddagen.
Och lika många år som han gått i den promenaden, lika många år hade han också bott hos sin tant, fröken Edla Lund.
Fröken Lund var egentligen icke Ernst Hallins tant. Hon var icke slägt till honom alls. Men han kallade henne tant, därför att hon var en väninna till hans mor, och det var åt denna väninna hans mor anförtrott sin son, när hon beslöt sig för att första gången skicka honom ut i världen på egen hand.
Fröken Lund var en from dam, som hade en enda inackordering, nämligen Ernst Hallin, och för rästen höll middagsspisning för studenter.
