Hoppa till innehållet

Sida:Pastor Hallin.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

8.


Fru Hallin hade en liten svaghet, hvilken tilltog med åren. I motsats mot sin yngsta son hyste hon nämligen en aldeles särskild förkärlek för prester, och så snart Herrans vingård i Gammelby blef välsignad med en ny arbetare, hittade hon altid på något sätt att inom kort draga honom in i familjens umgänge.

»Har mamma nu fått en ny prest på gaffeln?» var Gustafs ständiga fråga till systern, när han kom in någon eftermiddag och genom dörren, som stod öppen till förmaket, hörde ljudet af en manlig röst, som i djupa gutturaltoner samtalade med modern. Och när han efteråt träffade modern, brukade han i deltagande ton fråga henne, »hvad pastorn hette». Modern misstänkte städse den ironi, som låg i frågan, men svarade altid, som om frågan varit framstäld på alvar.