— 109 —
han kom till staden, gjort visit för att få lämna hälsningar från sonen.
Sedan dess hade han ofta brukat komma och hälsa på hos adjunktens. Han kom på eftermiddagarna vid sextiden och blef sedan regelbundet bjuden kvar på té. Först satt han och samtalade med fru Hallin, medan de öfriga af husets medlemmar voro sysselsatta på sina rum. Så småningom samlades äfven de andra i förmaket, hvar och en ifrån sitt arbete. Gustaf brukade de dagarna vanligen vara sysselsatt längre än vanligt. Och modern gaf honom altid en ogillande blick, när han kom ner, just som de skulle sätta sig till bords.
När pastor Simonson kom, hade fru Hallin altid något religiöst ämne, som hon inledde. Men det var äfven ting af mera profan natur, som hon önskade veta. Så till exempel kunde hon fråga honom, hur ynglingar, hvilka på alvar sökte Herran, tillbragte sina kvällar i Upsala. Och pastorn svarade härpå, att detta var mycket olika. För det mesta på sitt rum vid arbetet. Eljest i någon familj. Eller också ute med kamrater på ett kafé.
Fru Hallin gjorde stora ögon.
»På ett kafé? Gingo sådana ynglingar på kaféer?»
»Ja, det vill säga icke altför ofta. Och naturligtvis på respektabla ställen. Men nutidens former för umgänge mellan unga män voro sådana, att man mest träffades på kaféer. För öfrigt
