10.
Adjunkten Hallin var inte så glad, när
han efter samtalet med sin hustru
gick bortåt stadshuset till, som han
hade varit, när han nyss förut gått
ifrån brodern och hem till sig. Hans
stämning var aldeles borta, och nu
gick han ut, endast därför att det skulle vara
obehagligt att vända om igen. Hade inte pastor
Simonson varit hemma, skulle han kanske också
stannat. Men nu skämdes han att låta en
främling vara vitne till sitt nederlag.
Det var tung och kall luft ute. Himlen hängde grå och mulen långt ner öfver staden, och när adjunkten gick utför Storgatan, såg han, hur molnen pressade sig samman utanför bron, där gatan slutade, medan ett skarpt vinddrag ibland pustade fram genom gatorna. De gråa eller röda träbyggnaderna sågo fuktiga ut, och
