— 13 —
tänkte på de prof, han ännu hade ogjorda. Och det fastän han visste, att dessa prof endast voro pro forma, fastän alla människor sade honom, att han inte kunde bli kuggad.
Han tog sakta af sig ytterplaggen i tamburen och gick genom salen in till sig. Där utbytte han skorna mot ett par filttofflor, svepte in sig i nattrocken och satte sig i gungstolen.
Men innan han började arbetet, väntade honom en njutning. Han tog en lång träpipa från ett hörn bakom skrifbordet, tände den långsamt och lät under ett par minuter röken bolma omkring sig.
Därefter grep han på nytt till kollegiihäftet, som ännu låg uppslaget på skrifbordet, började precis där han hade slutat på morgonen, och snart gick gungstolen i jämn takt fram och åter öfver golftiljorna, under det att Ernst Hallin ifrigt arbetade på att fästa de upptecknade orden i sitt minne.
Det var samma uttryck af ointresserad minnesläsning på hans ansigte nu som i förmiddags. Och när första timmen hade gått, reste han sig upp ur gungstolen och gick otåligt ett par slag fram och åter på golfvet. Därpå tände han en ny pipa och stälde sig framför fönstret.
På hans ansigte låg ett outsägligt trött och pinadt uttryck. Hans hälsa hade alltid varit klen, och de sista årens arbete hade medtagit honom starkt. Under de första åren efter studentexamen hade han varit så sjuklig, att han
