14.
Psalmen spelades upp, och den unge
presten gick ned från predikstolen.
Öfver församlingen låg en känsla af glädje och frid. Ty alla kände, att Herrans vingård hade fått en ny arbetare, som skulle tukta de nya rankorna att bära god frukt och ansa de gamla, så att de buro bättre än tillförene. Ett ögonblick under predikan hade biskopens anlete mulnat. Det var, när pastor Hallin talade om, hvad Herren fordrar af dem, till hvilka han i sanning skall kunna säga: »Föd mina lam». Ty pastorn stälde så stora fordringar, så ungdomligt stora fordringar. Men biskopens ansigte ljusnade åter märkbart, när pastorn talade om, att gud är barmhertig. Och sedan blickade han myndigt och lugnt ut öfver församlingen och upp mot predikstolen. När pastorn sade amen, gjorde
