— 241 —
eniga om; att lektorskan Hallin var en präktig kvinna, som hade visat en sådan energi, när det gälde att rädda sin dotter. Och alla tyckte synd om Gabrielle. Pastor Simonson sade till och med, att hon bar sin olycka med en undergifvenhet, som visade, att hon sökt och funnit tröst hos den rätte tröstaren.
Lektor Hallin själf lät sin hustru taga äran af denna händelse. I hemlighet fann han den här gången sitt beteende mindre »europeiskt», och bifallet i Gammelby smickrade honom inte. Han sade sig själf, att hade det inte varit för att befria Gabrielle från löjtnanten, skulle han ha skämts öfver hela affären.
Men när fru Hallin berättade händelsen för adjunkten, sade hon:
»Det är ändå inte pängarna, det kommer an på här i världen.»
❦❦❦
