— 240 —
Därefter gick lektorn in till sig och tog ur chiffonieren fram en extra havanna, hvilken han bestod sig som en belöning för eftermiddagens vedermödor. Han var glad åt utgången af sitt försök. Men han kunde inte begripa, att lektorskan inte hade pikat honom. mera för gamla, förlåtna förseelser. Troligen hade hon glömt det i hettan. Och med den reflexionen tände lektorn omständligt sin cigarr. —
På aftonen kom Gabrielle icke ut, när familjen samlades vid kvällsbordet, och dagen därpå fick lektorn det delikata uppdraget att i ett bref underrätta löjtnanten, att man för framtiden undanbad sig hans vidare besök i familjen.
Han skref ett bref till Gabrielle. Men hon återsände det oöppnadt.
Redan på söndagsaftonen hade Sophie fått ut sin innestående lön och fått tillsägelse att flytta den följande morgonen.
Så var dramat utspeladt inom lektor Hallins familj. Men ryktet om händelsen gick staden rundt, och trots alla försigtighetsmått kunde själfva anledningen icke döljas. Mot den stackars löjtnanten var förbittringen så stark, att han måste resa bort på en hel månad, för att den ledsamma affären skulle hinna att falla i glömska.
Somliga sade, att han varit drucken på supén och kurtiserat tjänstflickan inne vid bordet. Andra påstodo, att han hade bragt henne i vissa omständigheter, som … med ett ord … gjorde hennes aflägsnande nödvändigt. Men alla voro
