Sida:Pastor Hallin.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 278 —

storier, som skämtade med bibel och prester, det förra isynnerhet när skämtet rörde sig omkring gamla testamentet, gaf nu Gustaf en skarp och utförlig tillrättavisning öfver hans sätt att tala om bibelns heliga män. Härpå svarade Gustaf, att han aldrig hört, att Salomo, som hade 1,000 hustrur, och som skrifvit en af de mest sinliga och oanständiga dikter, han någonsin läst, var en helig man. Men då började adjunkten med att säga, att han länge vetat, att Gustaf icke hade kvar sin barndomstro och slutade med att beklaga den brist på vördnad för det heliga och särskildt den brist på vördnad för hans föräldrar, som ständigt börjat komma fram på den sista tiden.

Efter middagen gick adjunkten, utan att säga ett ord, upp till sig, och fru Hallin gick med en bekymrad min efter honom, sedan hon dock gifvit Gustaf en extra förmaning att icke reta upp pappa, när han var nedslagen och ledsen. Stackars pappa hade så mycket bekymmer, som inte barnen kunde veta om!

De tre syskonen voro ensamma, och en förlägen tystnad uppstod. Det var en af de sista dagarna, innan Ernst skulle lämna hemmet. Nästa söndag var prestvigningen, och efter prestvigningen skulle han omedelbart resa. Alla önskade, att hemmet skulle vara så ljust och gladt som möjligt, såsom man altid önskar före en skilsmessa. Därför var det nu dubbelt obehagligt, när en scen sådan som denna störde en-