— 280 —
»Ja, om man kände sig så. Om de gjorde något, för att man skulle kunna känna det så. Men svara mig uppriktigt: Har du någonsin varit fullkomligt lycklig i ditt hem? Är du det nu? Eller har du inte märkt, hur vi här hemma gå förbi hvarandra som i dårhuset i »Peer Gynt»?
»Ingen har Gråd for den Andres Veer,
Ingen har Sans for den Andres Idéer.»
Och kan du verkligen, så prest du är, inbilla dig, att det är barnens fel, när föräldrarna tappat alla sina barns förtrolighet? Går inte du här själf och tiger och sörjer? Ingen af oss vet, hvad du tänker, och ingen faller på den idén att fråga dig. Jag lefver här ensam med mina tankar och tror, att det fins en värld utanför vår, en värld, där jag skulle kunna bli en bättre och nyttigare människa, än nu när jag skall lefva hemma ända till döddagar. Och Gustaf! Ja, han är fritänkare som alla unga pojkar nu för tiden och som jag också för rästen. Men om man öppet talade om den saken — hvad tror du skulle bli följden? Lifvet i hemmet skulle bli ännu mera odrägligt, än det är.»
Hon steg upp och gick med fasta, starka steg fram och åter på gångmattan.
Ernst såg villrådig från den ene till den andre.
»Är det så?» sade han.
