det sägs, att lektorn är ännu mindre belåten med honom än med den förre, ja, att han understundom rent af är frestad att önska löjtnanten tillbaka.
Den nye fästmannen är pastor Simonson.
Pastor Simonson hade nämligen märkt, att han för sin ecklesiastiska befordran behöfde ett fastare stöd i Gammelby, än han kunde få genom att enbart vara vikarierande lärare vid skolan och understundom få tillåtelse att gratis predika i domkyrkan. Platsen som domkyrkosyssloman stod ledig, och han visste, att han vida lättare skulle kunna gå förbi sina äldre medsökande, om han till biskopens personliga bevågenhet kunde lägga vigten af personliga, ömmare band, hvilka oåterkalleligen knöto honom till staden och dess intressen.
Gabrielle var visserligen icke den maka, han hade drömt sig som vårdarinna af den husliga härden i ett alvarligt presterligt hem. Men då hon i andra afseenden uppfylde hans fordringar på en maka, och då hon framför alt — tack vare den uppslagna förlofningen — efter all sannolikhet stod att få, så friade han och kände sig icke als öfverraskad, när han fick ja.
Fröken Gabrielle å sin sida betraktade i början den nye fästmannen med litet underliga blickar, aldeles som om hon gjort jämförelser. Men hon vande sig så småningom vid honom, och dessutom voro både hon och lektorskan uppriktigt glada, öfver att hon återigen var förlofvad. Ty
