— 63 —
vackert så, att han icke gjorde några nya vid bosättningen. Och det gjorde han inte häller, åtminstone inga att tala om. Det var bara några hundra kronor för möbler, som skulle betalas af under de två första åren.
Och de blefvo också afbetalda. Ty möbelhandlaren kunde naturligtvis inte vänta.
Men sedan blef Ernst född. Ett par år därefter föddes Selma. Sedan kom en gosse, som dog strax efter födelsen, och några år därefter föddes Gustaf.
För hvarje år stegrades behofven och kostnåderna, och på dessa tjuguåtta år hade han ej lyckats afbetala mer än två tusen kronor. Han var nu femtiosex år och ännu icke skuldfri. Femton hundra kronor voro ännu kvar att be- tala. Och när detta väl var gjordt? Hur lång tid hade de båda då öfrig för att lefva lyckliga och fria? Och hade de då ens kraft därtill?
Ja, det tänkte de numera sällan på. Eller rättare — de hade lärt sig att icke grubbla däröfver. Ty det var farliga, upproriska tankar, som bara gaf sorg och bitterhet, tankar, som kunde kasta dem ut ur det dagliga lifvets lugn och förstöra kraften till arbete. Och när adjunkten någon gång kom in på dessa tankar, då var hans hustru alltid till hands och förjagade dem. Ty det var icke rätt att knota, och gud hade nog sin mening med, att han omgjordade dem och ledde dem på de vägar, där de i sin ung-
