Den här sidan har korrekturlästs
1.
Det är på ett litet studentrum i Upsala. En mulen morgondager faller in genom det enda fönstret och lyser på en icke uppbäddad liggsoffa och ett trångt skrifbord, alldeles öfversålladt med böcker och papper. Lampan är tänd, och dess sken blir allt mattare mot den tilltagande dagern.
Med nattrocken svept tätt om lifvet sitter en ung man i gungstolen bredvid skrifbordet och läser ifrigt. I sin smala, hvita hand håller han ett kollegiihäfte, och hans ansigte, som är betäckt med kort, mjukt skägg, är lutadt öfver det handskrifna häftet. Medan han läser, röra sig läpparna ljudlöst och hastigt. Och han ser icke, att dagern därute för länge sedan gjort lampan onödig, äfven fast solen inte kan komma
