136
för att hava denna ära», svarade jag och hälsade honom tillbaka; »ni ser att jag icke står i skuld.»
»Jag förmodar, att de bevekelsegrunder, som föranlett denna skyndsamhet, icke komma att hållas hemliga för mig; och ehuru min längtan att göra er bekantskap och trycka er hand, lätt kunnat bestämma mig att göra en sådan färd på ännu kortare tid, om det vore möjligt, har jag icke den inbilskheten att tro, det ett sådant skäl förmått er att lämna England.»
»Och ni gissar rätt, herr greve. Viktigare ändamål, familjeintressen, varuti vår heder var nära att bliva blottställd, hava varit anledningen till min avresa från London och min ankomst till Paris.»
»De yttranden ni begagnar», återtog greve Horace och bugade sig ånyo med ett småleende, vars uttryck blev allt mera bittert, låta mig hoppas, att denna resa icke förorsakats av det brev, ni bekommit frår er mor, och varuti hon meddelat er ett giftermålsförslåg mellan fröken Gabrielle de Nerval och mig.»
»Ni misstar er», svarade jag och bugade mig; »ty jag är hitkommen endast för att hindra detta äktenskap, som icke får gå i verkställighet.»
Greven bleknade, och hans låppar sammanpressades; men nästan genast återfick han sitt vanliga lugn.
»Jag hoppas», sade han, »att ni värderar den känsla, som ålägger mig att med lugn avhöra edra sällsamma svar. Denna kallblodighet, min herre, är ett bevis på min åstundan att bli befryndad med er; och denna önskan är så stark, att jag skall hava förflugenheten att sträcka min efterfrågning ännu längre. Vill ni bevisa mig den äran att säga, vilka de orsaker äro, som kunnat hos er väcka denna blinda motvilja, som ni så frimodigt uttalar? Låt oss rida bredvid varandra och fortsätta samtalet.»
Jag satte min häst i samma takt som hans, och vi redo framåt allén, i skenbar likhet med två förtrogna vänner.
»Jag avhör er, min herre», återtog greven.
»Tillåt mig till en början», svarade jag, att rätta ert
