engelsmannens lik uti ett dike; han var genomborrad av tvenhe dolkstyng. Av hans fru fann man icke något spår. Denna nya händelse tilldrog sig knappt tio eller tolv lieues från Trouville. Den mördades lik fördes till Caën, och sålunda fanns ej mera någon möjlighet att tvivla, hade jag även varit så otrogen som Thomas; ty på mindre än fem eller sex timmar kunde jag, i likhet med honom, gå och sätta fingret i såren.
Tre eller fyra dagar efter denna händelse och dagen före min utsatta avresa beslöt jag att ännu en gång bese de stränder, jag skulle lämna. — Jag lät sätta i ordning båten, den jag hyrt på en månad, såsom man i Paris hyr en vagn, och emedan jag såg himlen ren och dagen nästan säker, lät jag föra ombord min middag och mina ritstift, och satte mig till segel samt inskränkte hela besättningen till min egen person.»
»Verkligen?» avbröt jag. »Jag känner dina anspråk såsom sjöman, och erinrar mig att du avlagt ditt läroprov mellan bryggan vid Tuillerierna och bron la Concorde ombord på Pavillon d'Amerique.»
»Ja», fortfor Alfred leende; »men denna gång hade mina anspråk så när varit olycksbringande. I början gick allting väl. Jag hade en liten fiskarbåt med ett enda segel, som jag kunde manövrera jämte styret. Vinden låg på från Havre och förde mig över det knappt upprörda havet med en i sanning beundransvärd snabbhet. Jag tillryggalade på detta sätt omkring åtta eller tio lieues på en tid av tre timmar; men oförmodat stillnade vinden, och oceanen blev lugn som en spegel. Jag befann mig mitt framför Orne's mynning. Till höger hade jag Langrunes slätt och klipporna vid Lyon, och till vänster ruinerna av ett slags kloster, vilket tilhörde slottet Burcy. Det var ett fullkomligt ordnat landskap, och jag behövde endast kopiera, för att få en fullständig tavla. Jag revade mitt segel och grep verket an.
Jag var så ivrigt sysselsatt med min teckning, att jag icke kan säga hur länge jag arbetat, då jag över mitt ansikte kände en av dessa varma fläktar, som bebåda
