46
tjäning. Jag uppdrog åt honom uppgörandet härav, och dagen därpå underrättade han mig, att jag kunde, när som helst, flytta in i mitt nya hem.
Strax därpå, och medan grevinnan vilade, lät jag visa mig till en linnehandel, och hade inom få minuter en hel uppsättning ordnad av denna vara, enkel, men fullständig och smakfull. Två timmar därefter var den märkt med Pauline de Nervals namn och inlagd i garderoben i den sängkammare, åt vilken den var bestämd. Därefter gick jag till en modehandlerska, vilken, ehuru fransyska, gav prov på samma skyndsamhet. Vad klädningarne beträffade, kunde jag ej åtaga mig att giva mått därtill, utan köpte några tygstycken, de vackraste jag såg, och bad köpmannen samma afton skicka till mig en sömmerska.
Omkring klockan tolv på dagen var jag åter hemma. Man underrättade mig, att min syster var uppstigen och väntade mig för att dricka thé. Jag fann henne klädd i en ganska enkel klädning, som hon haft tid att låta förfärdiga under de tolv timmar, vi voro i Havre. Hon var förtjusande i denna dräkt.
»Se», sade hon, då hon såg mig inträda, »är jag icke redan klädd efter mitt yrke, och skall ni nu tveka att presentera mig såsom en underlärarinna?»
»Jag vill göra allt vad ni befaller», svarade jag.
»O, men det är icke så ni bör tala med mig, och om jag bibehåller min roll, så tycker jag däremot att ni glömmer er. Bröder i allmänhet, och i synnerhet äldre bröder, äro icke så blint undergivna sina systrars vilja. Var på er vakt; ni förråder er.»
»Sannerligen, jag beundrar ert mod», sade jag och betraktade henne. »Med sorgen i hjärtat, lider ni till själen; med blekheten på pannan, lider ni även kroppsligt; för evigt skild från allt vad ni älskar — ni har själv sagt det — har ni ändå styrka att småle. Nej, gråt hellre; det är bättre; det gör mig mindre ont att se.»
»Ja, ni har rätt», sade hon; »jag är en dålig skådespelerska. Man ser ju tårarna tvärsigenom mitt leende?
