för Frwentimbret; Icke heller kunde han lijda/ at någon uthi hans Närwaro ströök sig om Munnen/ harskade och spottade/ hwiskade eller logh åth något annat. Ty thet uptogh han så/ at sådant skedde homom til spre. Och ändoch andre äre icke så tillsinnes/ som wijsare och högre begåfwade äre/ så äre the lijkwäl Menniskior och hafwa hware sitt Feel. Så måste man lära känna och weeta/ icke allenast hwad som Herren sielff/ uthan ock hwad the Förnämste/ som Anseende hafwa uthi Hoffwet/ kan wara misshagligit/ antingen uthi Ord eller Åthäfwer/ och hafwa ther med Fördragh. Och effter så är uthi Hoffwet at Nimia conversatio contemptum parit.[1] Ty skal man ock så myckit möjeligit wara kan/ undwijka förmycket Umgänge/ hälst med menige och ringe Personer/ både uthi Lagh och elliest/ så kunna Herrerne sielfwe uthi längden wälledas wid sina Tiänare/ at see them hwar Dag och jemligen för theres ögon. Therföre skal man undertijden sökia Orsaak och Tilfälle ther till/ at taga sig någre sin Herres ärender uppå/ till at uthrätta uppå andre Städer/ uppå thet at man med fogh undertijden kan så komma sig ifrån Hoffwet/ hälst ther som ingen synnerlig Bekåstning kunde wara på färde/ eller ther någon Otack kan förtiänas med. Ther igenom kan han åther igen itt skiffte blifwa thes bättre kommen och leden i Hoffwet; Nykommet är menigt wälkommet.
- ↑ "För mycket umgänge föder förakt"
