Förstar/ therföre at han berömde Curym Cambrysi Fader förmera än honom sielff. Ther swarade Crœsus så wänligen till/ at Cambyses gaff sig till fridz/ och Saken blef strax försonat/ och sade: Thet är sandt/ uthi thet är Cyrus mera än Cambyses/ at Cambyses hafwer än nu ingen sådan Son/ såsom Cyrus hafwer låtit effter sig.
Äro nu Sakerne icke alltijd stickade ther effter/ at man så kan fogat/ at thet kan lända Herren sielff till ähra och Beröm/ sok nu skedde/ hwilcket ock fuller bästa Sättet är/ så måste man lijkwäl med sådana Höfligheet wendat ther hän/ at man icke trä der Herren eller andre myndige Personer förnär.
När nu then Tijden förhanden är/ at han wil träda till Gifftermål/ så skal man wäl öfwerwäga sijn egen Lägenheet/ och hwad ther tillhörer. Man skal ock icke så mycket stå effter högre Stånd/ Dejeligheet och Rijkedommar/ än tå at sådan är Naturligt ock Menniskligit/ som snart kan förswinna/ Uthan fast mera see effter frome/ ährlige och Gudfruchtige Föräldrar/ och huru Personen hafwer warit hållin och upfödd/ och hurudant hennes Umgänge wara plägar/ med dagligit Hwssfolck hemma. Ty såsom olijka
