147
— Tänk er, fortfor han, i faderligt undervisande ton, som om han velat omvända sin unga gäst till bättre tankar, hur skulle tillståndet bli i hemmen? Ni vet, mannen tycker inte om att bli motsagd i sådana frågor, som han är van att bestämma ensam över; om nu hustrun eller döttrarna hade andra synpunkter än han själv, så skulle det ju bli ständiga strider och ingen ände på split. Om så till på köpet hushållet bleve försummat, så är jag rädd, att han blev så ursinnig, att han begärde skilsmässa dagen efter valen.
— Det bevisar bara, tycker jag, att mannen inte skall gifta sig, innan han lärt att behärska sig en smula, var Pennskaftets oväntade svar.
— Hm, sade baronen och skakade på huvudet.
— För resten, tillade Pennskaftet och såg på baronen med allvarliga ögon, vi två är ju politiska motståndare i varje punkt, men vi trivs ju riktigt bra tillsammans i alla fall?
Idén om Pennskaftet såsom en politisk motståndare föreföll baronen av något skäl så oemotståndligt rolig, att han brast ut i ett långvarigt skratt, under vilket Pennskaftet betraktade honom med milt och orubbligt allvar, tänkande, att de tider kunde komma —
— Det är synd, sade Pennskaftet sedan till sina vänner, att det roligaste en journalist får erfara, törs han aldrig sätta i tidningen, vi hade verkligen så trevligt, högerbaronen och jag.
