Sida:Pennskaftet 1926.djvu/262

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

264

ning av staten för att göras kvalificerad att handleda ungdomen. Ja, den — — — där — — — personen lämnade henne också snart nog, som man inte kan undra på, han kunde ju inte ha aktning för en sådan kvinna.

— Varför gifte hon sig inte? frågade Kerstin Vallmark tafatt. Enligt hennes uppfattning var en kvinna antingen gift, och då var ju redan det ganska egendomligt, eller var man som hon själv.

— Ja, sade fröken Adrian, som med riktig instinkt kände sig ha övertaget, hade hon varit anställd i min skola, när jag fått veta detta, så hade jag inte endast kört henne därifrån ögonblickligen, men givit henne ett sådant tjänstgöringsbetyg, att hon inte kunnat söka någon annan plats i hela riket, och så vill ni ha in henne i vår styrelse!

Kerstin Vallmark kunde ingenting svara, hon var alltför häpen. Herregud, hon var ju bland bildade kvinnor, och ändå — — —

Inne i Ester Hennings eget mottagningsrum sutto Jane Horneman och den just tillstädeskomna Anna Gylling i avvaktan på utgången av samtalet mellan fröken Adrian och Kerstin.

Hon öppnade dörren med en lustig blandning av besvikenhet och förargelse målad i sitt ansikte.

— Nå — — —?

— Det var en gammal erotisk historia, sade hon generad. Hon lär ha haft en förbindelse — ja, ni förstår, ett verkligt förhållande under seminarietiden — — —