Sida:Pennskaftet 1926.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

44

inte mogen nog att bilda hem ännu, och jag har inte råd.

Men ni som har råd, fortsatte hon, och det antar jag att ni har, ty jag vet precis vad ni betalar för det här rummet med sin dusch, det bästa i hela våningen. Jag försäkrar er att för samma summa kan ni både hyra själv och ha hushåll. Vänta ett ögonblick. Innan Cecilia hann blinka, var hon ensam, men hon hade ej hunnit lägga tankarna till rätta för sig, förrän flickan var tillbaka. Hon hade nyligen, sade hon, skrivit en artikel om önskvärdheten av, att självförsörjande kvinnor voro så betalda, att de kunde ha ett eget hem, och här — hon visade fram en fullklottrad anteckningsbok — voro hennes kalkyler. Det föll henne ej ett ögonblick in annat än att Cecilia var gränslöst intresserad och betraktade varje hennes ord som en uppenbarelse.

— De säger, att vi står ut så dåligt, och det är nog sant, men varför är det sant, predikade hon vidare med artikelns ord. Jo, därför att vi saknar det livselixir för kvinnan, som ligger i ett eget hem, egen tystnad och frid, egen mat och jungfru. Jag för min del kan inte åta mig att leva i femton år till, om jag skall bo på pensionat. Men vänta till dess de självförsörjande kvinnorna börjar bilda egna hem, fullt, fullt över hela Stockholm, det skall bli lika många små kraftstationer, och världen skall häpna över vad vi skall åstadkomma. Cecilia satt och såg rakt ut framför sig, hon hörde