Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
109

Det är din lott att segrar finna,
vår undran, våra hjärtan vinna;
som skönhet och som sånggudinna
få tempel och ett dyrkadt namn.
Själf tjust att dina kväden höra
ej Astrild mäktar bågen föra.
Han glömmer sina vingar röra
och faller fängslad i din famn."

Fru Olin var sålunda väl förberedd, då hon utförde Thetis parti på operan. Märkligare var, att Stenborg lyckades så väl såsom Pelée. Visserligen hade han några gånger förut uppträdt på faderns teater, men han var dock ganska ung för detta fordrande parti, endast tjugu år. Han spelade emellertid upp sig under representationernas fortgång, och då operan uppfördes sjuttonde gången, lästes i Nya allmänna tidningar med anledning af en hyllningsfest, som efter spektaklet af några vänner gafs till Stenborgs ära: "Herr Karl Stenborg spelte den dagen Pelées roll med en ovanlig skicklighet och helst uti fjärde akten, där han uti furiernas balett öfverträffade i aktion allt, hvad man ännu af svensk aktör hos oss sett på en nationell teater." Stenborg hade på riksrådet grefve Adam Horns bekostnad åtnjutit en ganska omsorgsfull uppfostran och kände flera lefvande språk: franska, italienska, spanska och tyska, ägde äfven grundliga kunskaper i musikens teori, och flera af hans kompositioner sägas vara särdeles värdefulla. Hans röst var egentligen icke tenor utan snarare baryton med ett bedårande behag och en särdeles mjukhet. Om herrar operatenorer den tiden ännu icke hunnit förvärfva