Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
169

Gardie och Oden af baron Barnekow. Pjäsen är en liten mytologisk komedi i en akt utan någon betydelse, där Oden enligt dåtida uppfattning framställts såsom en inmarig styresman, hvilken vinner sin makt medelst bedrägeri och trollkonst. J. G. Oxenstierna skref till N. Gyldenstolpe, att han aldrig gäspat så mycket som åt Oden och Frigga, ”dont l’ennui surpasse toute imagination”.

På hösten återtog sällskapet sin verksamhet med mycken ifver, och den 21 augusti började spektaklerna ånyo, denna gång på Drottningholm. Man gaf då en af Schröderheim skrifven prolog, ”qui pétille d’esprit”, såsom hertiginnan Charlotta skref den 14 augusti till grefvinnan Piper, och som anslöt sig till minnet af 1772 års augustirevolution. Den innehöll i delvis skämtsam form en hyllning åt konungen, och hela hofskaran passerade där revy bl. a. Armfelt under namn af ”tjocka baron, som alltid vill hålla kungen vid godt humör”, Oxenstierna, som släpper ner antikens gudar genom taket, och Adlerbeth, som ”gör körer för väderbaletter”. Schröderheim skref härom till Oxenstierna: ”Creutzen, som visar mig den ömmaste vänskap och förtrolighet, har gillat mitt försök, och hans approbation encouragerar mig att vid din återkomst göra dig en lektyr häraf.”

Statssekreteraren Elis Schröderheim var, såsom Wieselgren så träffande säger, för Gustaf III hvad Lindschöld var för Karl XI och hade liksom denne alltifrån första morgonstunden sitt förmak fullpackadt af allt slags folk — ända tills hans stjärna under några år bleknade för Armfelts. Han gjorde