Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

210

s'est pris d'une belle passion. Men hon lär ha gifvit honom korgen, på det han ej måtte begå en dårskap." Bland hennes roller omtalas företrädesvis Semiramis i Voltaires tragedi för det majestät, hvarmed hon utförde den, äfvensom Athalie, Roxelane i "Soliman den andre", Eugenie i "Klosteroffren" och icke minst drottning Kristina. Hon dog på säteriet Sörby 1813 hos en af sina mågar, major Andersson "a la suite d'un dérangement de cerveau", efter hvad öfverstinnan Ehrenström förmäler. Fredrikas andra dotter blef gift med sångmästaren, hofsekreteraren Croelius. Den näst yngsta af "flickorna Löven", Eufrosyne, gick äfven in vid Kungliga teatern, där hon debuterade såsom Märta Banér i "Gustaf Adolfs ädelmod". Hennes vackra ansikte och härliga figur väckte åskådarnas beundran i synnerhet i den tidens pageroller. Efter en flyktig förbindelse med hertig Fredrik försvann hon emellertid rätt snart från teatern. Mamsell Götz, sedan fru S:t Remy, var utmärkt i subrettroller t. ex. Lisa Spitsenas i "Kapten Puff". Mamsell Charlotta Neuman var en af teaterns mera framstående medlemmar framförallt i karaktärsroller. Hennes diktion var något monoton och rösten sträf, men hon hade ett särdeles godt hufvud och mer än vanlig bildning, hvarför Kellgren lär ha funnit mycket nöje i hennes umgänge. Mamsell Inga Åberg debuterade 1787 vid ännu ej fyllda femton år såsom Yngve i operan "Frigga". Hon var en äldre syster till den sedermera så framstående skådespelaren Åbergsson, hvilken, enligt hvad Crusenstolpe berättar, för hennes vilda lefvernes skull ändrade sitt namn. Hon var på sin tid en af Kungliga teaterns