Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

238

skolpojkar. Hallman säger i företalet, att det kan förefalla "ovärdigt att se korporaler, skoflickare och krognymfer intaga de rum, som Apollo alltifrån operors skapelse helgat åt hjältar, herdar och herdinnor, men dagliga erfarenheten visar, att kärleken utöfvas med lika eftertryck i alla stånd, och hjärtats språk torde talas mycket renare, mindre konstladt och med mera framgång af matroser än af petits-maitres och filosofie magistrar". Såsom ett prof på Hallmans dråpliga parodieringsförmåga meddelas här Neptunus' aria i "Acis och Galatea":

"Dygden uti alla tider
lika klara strålar sprider,
fast af olycksmoln hon lider
och blir sällan rätt belönt;
men hvad hon på jorden saknar,
i odödligheten vaknar
utaf äran dubbelt krönt."

Den Hallmanska parodierande Bacchusarian lyder:

"Brännvinsnäsan alla tider,
lik rubinen, strålar sprider,
stundom dock af blånad lider
och blir aldrig rätt belönt.
Posito hon börjar jäsa,
blir hon en odödlig näsa
med små andra näsor krönt."

Den vackra tersetten i andra akten af "Acis och Galatea":

"Förr skall en dufva drifva
sin maka bort från sig,
förr'n jag kan öfvergifva
att troget älska dig."