Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

244

Dit komma nu alla för att få veta, hvem som skall bli Petis’ man, och travesteringen af orakelsvaret lyder:

Den ödet utsett har att blifva Petis’ man
med tiden får två horn, som högre bli än han.

För detta villkor rygga både grefven och notfinnen tillbaka, men Telée vågar försöket, och Petis går in därpå i glädjen öfver en ny, oerhördt stor mössa, som hon af honom fått i present. Emellertid förvandlas hennes förtjusning i vredesmod, då den gamla madamen, som sytt mössan, men ännu icke fått sin betalning, kommer in med den mässingsvärja Telée satt i pant för mössan och efter en häftig ordväxling rycker af henne den underbara hufvudbonaden, en karikatyr på en af den tidens modegalenskaper. Petis förskjuter nu i raseri sin älskare, och denne går förtviflad sin väg med mässingsvärjan för bröstet. Pjäsens sensmoral förkunnas af kärleksguden i harlekins gestalt med orden:

Så kan en lapprisak de största verk förstöra;
hvad icke hin förmår, det kunna kärngar göra.

Året efter det, då operan ”Roland” blef gifven på Kungliga teatern, uppfördes Hallmans parodi ”Donnerpamp” på Humlegårdsteatern. Den eteriska, sköna drottning Angelique hade han förvandlat till en ung traktörska Engelburk, och scenen föreställde hennes krog. Hon älskar den bedårande perukmakaregesällen Hårklyft, men är ändå smickrad af den hyllning, som ägnas henne af en skräflande