Han hade mycken blick för den dramatiska effekten och sparade icke på lustiga upptåg, processioner, offerfester, lifliga folkscener, dans, sång och musik. "Disa" är vårt första nationella drama och uppfyllde allt, hvad man på den tiden kunde fordra af ett sådant. Hur omtyckt det var bevisas bäst af, att det utgifvits i åtta upplagor till 1750 samt öfversatts flera gånger till tyska och spelats bl. a. af Chursächsische Comoedianten på 1690-talet, af Sachsen-weimarische Hoff-Comödianten 1713 och af Högtyska Comoedianterna 1734. Ännu 1770 gafs det på teatern vid Järntorget, 1771 i Norrköping och 1773 å Humlegårdsteatern.
Messenius' andra skådespel "Signill" uppfördes första gången på Stockholms slott vid hertig Johans och prinsessan Maria Elisabets bröllop 1612 inför den unge konungen, änkedrottningen, det nyförmälda furstliga paret och hela hofvet af Messenius' studenter, hvilka från Uppsala infunnit sig jämte sin lärare. Personförteckningen upptar fyrtio studenter, bland hvilka voro fyra adelsmän: Soop, Liljehöök, hvilka äfven voro med i "Disa", von Warnstedt och Posse. De spelade alla fyra fruntimmersroller. Dessutom utfördes drottning Asta af sedermera biskop Johan Mathiæ och drottning Göija af sedermera professor Wallerius. Starkotter spelades af sedermera biskopen i Linköping Jonas Petri, Slugspråker Anklagare af sedermera biskopen i Vesterås Olaus Laurelius, och andra roller af de bägge framtida häfdatecknarna Andreas Grubb och Aegidius Girs samt sedermera superintendenten Sven Camenius. "Signill" utgafs till 1750 i icke mindre
