språket och med stor skicklighet efterliknande Terentius och Plautus. Stycket var öfversatt till svenska af rektor Jacobus Rudbeckius och försedt med en af honom för tillfället författad prolog. De agerande voro Abraham, Eleasar, Ismael, Isak, Rebecka, Laban m. fl. inalles tjugusex personer. Dagen därpå gafs Terentius' "Andria" på originalspråket. Skådebanan var uppförd under bar himmel på den lägre delen af kyrkogården närmast skolhuset af det material, som ditförts i och för skolans nybyggnad. Åskådarna befunno sig på sluttningen åt kyrkan till. Kyrkogården var den tiden omgifven af höga ringmurar, så att obehöriga eller bullersamma spektatörer lätteligen kunde aflägsnas. Ingen afgift betalades för platserna, utan kostnaderna betäcktes af de gåfvor spelens befrämjare skänkte till anordnarna. Aktörerna kläddes hemma hos rektor och tågade därifrån fullt kostymerade i procession till teatern. Representationen ägde rum vid ljusan dag och var slut klockan sex på eftermiddagen. Därefter följde ett "convivium", där mat och dryck i öfverflöd vankades. Förberedelserna till kalaset tyckas hafva börjat redan vid pingsttiden, fjorton dagar förut. Utom fjorton tunnor öl, färsk fisk, skinkor, lamkött samt "it lefwandes får", skänkt af slottsfogden, med mera sådant hade stadsborna ditfört femtiotre rätter färdiglagad mat. Dessa rundligt tilltagna trakteringar efter de dramatiska förlustelserna både vid skolorna och universiteten vållade ofta oordningar isynnerhet bland studenterna, som gärna begagnade sig af sina teatraliska förklädnader för att gå ut och föra oljud samt slå in
