härbärgerade "trollkarlar, gycklare eller andra landstrykare" utan att anmäla det för pastor eller öfverhetens befallningsman, skulle böta fyrtio mark. Att hans praktälskande söner läto sig de teatraliska nöjena bättre smaka kan man förmoda däraf, att Johan, redan då han residerade i Åbo, lät skolynglingarna uppföra mirakler och moraliteter inför sig, och då Erik höll sitt lysande hertigliga hof i Kalmar, begärde han 1558 af sin far harnesk och rustningar för att uppföra "skouspil i fastelagen".
Fastlagen var sedan den katolska tiden
företrädesvis ägnad åt lustbarheter. Af flera yttranden i
de gamla krönikorna finner man, att vi efter tyskt
mönster ganska lifligt roade oss med
karnevalsupptåg. Ända sedan kristendomens införande
förekommer i Tyskland fastlagsspelet, som under det
ystraste skämt och de värsta grofheter framställde
karaktärer och scener ur hvardagslifvet. Under sin
vidare utbildning upptog det till behandling alla
medeltida ämnen, hjältesagor såväl som mänskliga
svagheter och dårskaper. Sin förnämsta stamort
hade det i det välmående Nürnberg, och där nådde
det också sin högsta fulländning under
femtonhundratalet genom den berömde skalden, skomakaren
Hans Sachs, om hvilken Gervinus säger, att han för
tyska poesien gjort lika mycket som Luther för
religionen och von Hutten för politiken. Ifrån vår
medeltid finnes visserligen blott ett enda litet
fastlagsspel ännu kvar: "Huru jwll och fasta the trätte",
men från sextonhundratalet hafva vi flera.
Innehållet är i allmänhet endast en anekdot i dialogform,
som i plumpa vändningar söker väcka åhörarnas
