Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

58

tjänade till lokal för hofvets förlustelser i det då mycket omtyckta bollspelet, den tidens lawn-tennis. Man spelade där äfven hasardspel och dylikt, som man kan se bl. a. af de Ekebladska brefven. Huset hade ett ladulikt utseende, ehuru prydt med pelare, var 104 fot långt, 44 fot bredt och omkring 28 fot högt. Salen var svartmålad, för att man lättare skulle kunna se de flygande bollarna, och fönstren voro invändigt försedda med nätverk för att ej skadas af dem. Rundt kring väggarna löpte ett galleri för åskådare. Det var vid den ena kortväggen de kringvandrande teatertrupperna byggde upp sin scenestrad, den i slottsräkenskaperna så ofta förekommande "comediantslafwen". Denna stora sal inreddes nu till en modern teatersalong med stående parterr och tre logerader, som voro försedda med stoppade bänkar, klädda i blått tyg, samt en kunglig loge å första raden, närmast den åt Storkyrkan belägna scenen. Den upplystes af femtiofem lampor jämte vanliga ljus och rymde åtta hundra åskådare. Man började föreställningarna klockan fyra på eftermiddagen. Biljettprisen voro på första raden två karoliner, andra raden en karolin, stående parterr tio öre silfvermynt och galleriet (tredje raden) fem öre s. m. Tager man i betraktande silfrets fallande köpkraft, torde en karolin på den tiden i värde motsvarat omkring tre kronor i vår tids mynt, och tio öre silfvermynt ungefär en krona och tjugu öre. Teatern var således icke något billigt nöje. Platserna inne på själfva scenen kostade tre karoliner. Detta bruk att från scenen åse representationen hade insmugit sig redan