Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
95

erhöll han smärre roller i lustspel, men detta gick ännu sämre, eller som han själf uttryckte sig: "Jag var som tråkigast, när jag skulle vara rolig." Ett skämt af hertiginnan Hedvig rågade slutligen måttet af hans olust och kom honom att lämna scenen. Hon kallade honom nämligen för "tekannan", beroende på hans ovana att alltid sätta ena armen

Johan David Valerius. Efter teckning af L. H. Roos.

i sidan och sträcka den andra rakt ut i luften, hvarigenom den stela figuren fick en omisskänlig likhet med sagda husgeråd. Denna lustiga liknelse blef snart spridd, och öknamnet bragte honom, efter hvad han själf berättat, fullkomligt ur koncepterna, och han vågade icke vidare uppträda. Han fungerade i stället såsom teaterns sekreterare och ombudsman,