Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

96

och den erhöll af honom flera af de bästa öfversättningar den haft, af hvilka vi kunna erinra oss Voltaires "Tancrede”, "Mahomet” och "Merope”, Dalayracs sköna opera ”Slottet Montenero", operorna ”Anakreon på Samos” och ”Panurge” med musik af Grétry och en mångfald operetter, lustspel och dramer. Bordsvisan stod på den tiden i mycket högt anseende, och punschbålen hörde till alla samkväm i enskilda hus, icke för att berusa gästerna, men för att i den gladare sinnesstämning den väckte finna en större mottaglighet för det glädjens utsäde, som hvar och en då nästan ansåg för en skyldighet att i mån af förmåga strö omkring sig. Valerius var en mästare i den konsten, och hans härliga stämma bidrog icke litet att förhöja värdet af de visor han själf sammanskref. Sedan han lämnat teatern, blef han expeditionssekreterare, landssekreterare och slutligen andre departementschef i generaltullstyrelsen. 1826 fick han kansliråds titel och invaldes samma år i Svenska akademien, liksom han äfven var medlem af Vitterhetsakademien och Musikaliska akademien. 1852 dog i Stockholm "den rikt begåfvade, af snillet och behagen till lika segrar inom ryktets och hjärtats värld utrustade man, som från svenska sångens Anakreon blef dess Nestor bland samtida, lika värderad som skald och människa, förenande barnasinnets fromhet med den lefnadsvises lugn och en kviritisk värdighet med en nästan jungfrulig blygsamhet; glädjens härold med allvar på pannan, i hvars dikt skämtet spelade öfver den betydelsefulla grunden liksom blommor växa öfver det malmdigra djupet", såsom Beskow skildrade den