komedi med sång i en akt med musik af den berömde tenoren och kompositören Pierre Gaveaux. Stycket har under tidernas lopp gått närmare tvåhundra gånger öfver hufvudstadens scener, och Adolfs visa: "Svårare seglats man aldrig finner, än den som sker på lyckans haf", hörde länge till Stockholmarnas favoritmelodier. Kort efteråt måste emellertid Du Puy bege sig ur riket af följande anledning.
Ett raskt tillväxande missnöje hade börjat spira upp inom hela riket. Köpmännen suckade öfver handelns förfall, ämbetsmännen öfver tidernas dyrhet i förhållande till deras alldeles otillräckliga löner, de mindre lyckligt lottade öfver nödvändighetsvarornas uppdrifna pris. Brännvinsanstalterna voro ingen till lags, och öfver penningmännens och agiotörernas obilliga fordringar klagade alla människor. Dessa sorgliga förhållanden berodde på regeringens oförmåga att finna botemedel mot missväxten, den försvårade bärgningen, den felslagna sillfångsten och engelsmännens allt djärfvare kaperier. Upplopp ägde rum i Göteborg, Malmö och Norrköping. I själfva hufvudstaden blef tonen mot regeringen allt mer och mer hotande, och själfsvåld och oordningar voro alldeles icke ovanliga. Vid ett dylikt oväsen, som genom vårdslöst pokulerande uppkommit på Södermalm den 1 november, blef polismästaren, som infunnit sig för att återställa lugnet, förolämpad och förföljd med stenkastning. Ett par dagar därefter var en stor festmåltid anordnad på värdshuset Monbijou, för att betyga deltagarnas fägnad öfver general Bonapartes återkomst till Europa. Under stoj och skrän vid öppna fönster
