om ej framför Glucks berömdaste, oaktadt enskilda skönheter och genialiska partier såsom uppträdandet af Sichés skugga, Jarbas' och Aeneas' duo "Mäktiga gudar", Didos aria "O Juno, du som öfvergifvit min svaghet utan stöd", samt kärleksgudarnas kör i slutet af andra akten, och oaktadt Stenborg, fru Müller och Karsten såsom Aeneas, Dido och Jarbas utförde sina partier på ett högst förtjänstfullt sätt, gjorde dock operan ingen särdeles lycka, troligen på grund af dess oformliga längd. Den slutade icke förrän klockan elfva, då stor supé var anordnad på slottet. Den 21 november förnyades galaspektaklet med samma program, och platserna voro lika fördelade som på måndagen. Operan upplefde sedan ej mer än fem föreställningar. Söndagen den 15 december kyrktogs drottningen af ärkebiskopen von Troil i Slottskyrkan under så stark köld att många förkylde sig, och drottningen själf blef "incommoderad", efter hvad Adlerbeth berättar. Dagen därpå mottog drottningen gratulationer, och på aftonen samt påföljande torsdag gafs åter en ny opera i tre akter: "Panurge på Lanterne-ön" öfversatt af Valerius med musik af Grétry och baletter af Terrade. Titelrollen utfördes af Louis Deland, hans återfunna maka af fru Müller och tvenne vackra invånarinnor på Lanterne-ön, dit Panurge räddar sig undan ett skeppsbrott, af fru Deland och Inga Åberg. I sista scenen uppenbarar sig den af öborna dyrkade gudinnan Lignobie sittande i en stor lanterna, under det att sidorna upplysas af små lanternor. I de storartade baletterna dansade premiärdansörerna Lodovico Casagli och Giovanni Ambrosiani samt fruarna Casagli, född
