110
Millberg, och Åbergsson, född Hallongren, bägge utmärkta dansöser, samt Hedvig Hjortsberg, en syster till Lars, på sin tid den svenska scenens förträffligaste danserska. Pjäsen var uppsatt med en utomordentlig prakt i dekorationer och kostymer, men vann icke publikens bifall, troligen på grund af den till och med för den tiden oförlåtligt enfaldiga libretton, hvilken ej heller lyckats inspirera kompositören till några mer populära melodier. Utom de bägge galaföreställningarna gick den icke mer än tre gånger.
⁎
Under det nya seklets första år uppförde direktionen ändtligen en ny opera, som skänkte verklig glans åt institutionen, Antonio Sacchinis berömda "Oedip i Athen", kompositörens omsorgsfullast genomarbetade opera med vackra, melodiösa partier, fullkomligt motsvarande innehållets antika enkelhet. I den djupt tragiska titelrollen firade Karsten en af sina största triumfer, och man har enstämmigt förklarat, att han där aldrig af någon öfverträffats. Så skrifver till exempel excellensen Skjöldebrand i sina memoarer från sin vistelse i Paris 1810: "Jag såg om aftonen Oedipe (musiken af Sacchini) och fann med ett slags patriotisk fägnad, att den gafs bättre i Stockholm, hvartill i synnerhet bidrog Karstens stora företräde såväl i sång som i aktion för den, som här spelte Oedipe, och äfven den sanning, det rörande uttryck, hvarmed Antigone speltes förr af mamsell Stading. Den blef sedan spelt ännu fullkomligare
