”Så låtom oss då
med ormar slå
den mördaren brun och blå!”
Klytemnestra och furierna försvinna, och Iphigenie inträder. Syskonen igenkänna icke hvarandra. Orestes berättar nyheter för henne, om hur Agamemnon mördades af sin gemål Klytemnestra och hennes älskare Egistes, och hur Orestes slog ihjäl sin mor för att hämnas fadern. Iphigenie vill nu skrifva några bref hem och afskicka dem med Orestes, som hon beslutat rädda undan Thoas. Orestes vill emellertid dö och rädda Pylades. I en dråplig duett på Marlboroughvisans melodi, däri de barnsligt gråtande snyfta fram orden, täfla de om att låta offra sig:
”Det offer, hvarpå de lura …
Ptupterup, ptupterup, ptupterura! …
Det offer, hvarpå de lura,
min bror, det skall bli jag!
— Nej, bror! det skall bli jag!
— Nej, bror! det skall bli jag!
Sitt altar skola de skura …
Ptupterup, ptupterup, ptupterura! …
Sitt altar skola de skura
blott med min blod i dag!
Blott med min blod i dag
att mätta sitt behag!
Låt dem få göra sitt korum …
Tranteri, trantera, tranterorum! …
Låt dem få göra sitt korum
för mig i alla fall!
För mig i alla fall!
den festen snart är all.
Jag sen vid gudarnas forum …
Tranteri, trantera, tranterorum! …
Jag sen vid gudarnas forum
Apollo anklaga skall.”
