118
Orestes förklarar för Iphigenie, att han stannar för att dö, och att Pylades skall resa med hennes bref till Elektra. Pylades får brefvet, men funderar på någon list för att rädda Orestes undan offerdöden.
Tredje akten börjar med en procession af prästinnorna med Orestes emellan sig. Offerknifven bäres på ett hyende och lägges på altaret. Iphigenie fattar den och sjunger på melodien "dansa nalle vig och ledig" ur "Tillfälle gör tjufven":
"Usle främling! helgade lagar
kräfva blod till vårt tidsfördrif.
Himlens vrede offret behagar,
lyd med vördnad och kyss denna knif!"
Men då hon höjer armen, känner hon den bli lamslagen och kan icke utföra offringen. Orestes klagar, att detta liknar mordet på hans syster Iphigenie i Auliden. Stor igenkänningsscen, hvarvid prästinnorna dansa menuett. Thoas inkommer i raseri öfver att den ene främlingen flytt och vill döda alla, men i samma stund kommer Pylades med en flock greker och befriar dem. Thoas får begifva sig i väg, och Orestes skänker sin syster åt Pylades.
"Fast en smula kärlighet
ej finns i tragedin,
man den bättre skatta vet
i parodin."
Hvarefter alla de spelande hänvände sig till publiken i följande slutkör:
"Mina herrar! allt vårt hopp
en större lön ej vet,
än då ni täcks offra opp
en smula kärlighet!"
Fylld som den var af kupletter på kända melodier och slagdängor, väckte pjäsen ett oerhördt jubel
